Ryggradslöst av Liberalerna

cecilia wikström

 

Det var med stor förvåning jag nåddes av nyheten under helgen att Liberalerna har petat Cecilia Wikström som EU-parlamentariker. Anledningen sägs vara hennes välbetalda styrelseuppdrag i två börsnoterade bolag. Och detta cirka en månad sedan hon utsågs som Liberalernas toppnamn inför det stundande EU-valet. Jan Björklund säger i en TT-intervju: ”Vi har gjort ett misstag, nu rättar vi till det. Det borde ha gjorts en etikprövning redan förra året.”

Vad är detta för dravel? Liberala partiledningen visar upp ett sällsynt dåligt ledarskap. Man ger vika för den mediala opinionen och ”ska rätta till sitt misstag” istället för att stå upp för sin utnämning och kandidat. Det här är väldigt mycket ”Landet Mellanmjölk” och visar på den stora svenska avundsjukan. Det är väl alldeles utmärkt att vi har en framgångsrik kvinna, både som välrenommerad politiker och näringslivsrepresentant med tunga styrelseuppdrag i industrin. Att hon sedan är välavlönad visar bara på hennes kompetens och attraktivitet i näringslivet. Cecilia Wikström följer dessutom gängse regler och hon lär vara tillräckligt erfaren för att själv kunna bedöma att hon har tid att både vara EU-parlamentariker och styrelseledamot. I andra länder hade hon säkert hyllats! Vi borde i Sverige istället uppmuntra framgång och låta personer växa i sin yrkesroll.

Det är inte att undra på Liberalerna tappar i opinionen med ett sådant ryggradslöst agerande. Det är inte en minut för tidigt att den populistiske Björklund avgår. Man får hoppas för partiets skull att de får en stark ledare som står pall när det blåser och har stor integritet. Det blir spännande att följa fortsättningen och se om partiet kan stoppa blodflödet och på sikt vända opinionen till sin fördel.

Ett större svek får man leta efter

annieloofsajt-LARGEEtt större svek får man leta efter. De senaste dagarnas uppgörelse mellan Centern/Liberalerna å ena sidan, och Socialdemokraterna å den andra, är häpnadsväckande och ett stort svek mot de borgerliga väljarna. Annie Lööf och Jan Björklund gick till val på att få bort Stefan Löfven från makten och få möjlighet att genomföra en borgerlig reformpolitik.

Efter valet i september röstade allianspartierna tillsammans med Sverige-demokraterna för att fälla statsminister Löfven och dessutom röstade de för den moderate talmannen Andreas Norlén. Vid det tillfället passade det för C och L att rösta tillsammans med SD, medan när Kristersson föreslogs som statsminister senare under hösten röstade de emot för att inte ge SD inflytande – trots att M och KD deklarerade att de skulle föra en allianspolitik.

Nu verkar det som vi har nått vägs ände i regeringsfrågan även om frågan inte avgörs av Riksdagen förrän på onsdag den 16 januari, där V skulle kunna stoppa den föreslagna regeringen. Annie Lööf hävdar att hon nått stora framgångar i förhandlingarna med Socialdemokraterna. Viss framgång har hon uppnått men väldigt många frågor är till intet förpliktande genom att de är hänvisade till utredningar med oklar utgång. Dessutom är priset oerhört högt. Genom C och L uppgörelser med Löfven är alliansen död, åtminstone på riksplanet. Och vad ska Lööf och Björklund säga till de egna väljarna som röstade för dem i tron att de skulle verka för en alliansregering med borgerlig politik. Den person som de röstade bort efter valet har de nu valt att släppa fram. Den uppgörelse som de har fått med socialdemokraterna kunde de ha uppnått på ett mycket bättre sätt och mer långtgående genom att stödja en M+KD-regering som hade kunnat föra en tydlig allianspolitik.

Att hänvisa till att man inte vill ge SD något inflytande duger inte. Jag lyssnade på Annie Lööf och Jan Björklund i Almedalen sommaren 2017. Redan då, över ett år före valet, ägnade de en stor del av sina tal till att ta avstånd från SD – ett parti som man inte ens ville ta i tång med. Jag tror att denna exkludering av ett parti, som ca en miljon svenskar röstar på, får helt motsatt effekt. Med SD i opposition kommer deras popularitet att öka ytterligare. Att släppa fram en M-KD-regering behöver inte innebära att man ska förhandla med SD – regeringen lägger fram sin politik och sedan får de partier som vill rösta på den. Det hade kunnat fungera bra och speciellt då SD i många fall inte skulle rösta för de politiska förslag som S och MP representerar utan istället har en liknande syn som de borgerliga i ett flertal frågor som den ekonomiska politiken, skolpolitik, synen på välfärdsföretag och hur kriminaliteten ska bekämpas.

Om det S och MP-ledda regeringsförslaget med stöd av L, C och V, blir verklighet på onsdag finns det en stor risk att L och C:s opinionssiffror på sikt kommer att dala – vi har redan sett det under den senaste veckans opinionsmätningar. MP:s resa och låga opinionssiffror under den förra socialdemokratiska regeringen borde avskräcka.

Fler borde dra nytta av mental träning

mental träning

Fler borde ägna sig åt mental träning för att förbättra sina prestationer och stärka sin konkurrenskraft. Genom min nära vän Gabriel Olsson har jag fått chansen att vid flera tillfällen lyssna på Erwin Apitzsch, idrottspsykolog och en av pionjärerna som introducerade idrottspsykologin i Sverige. Vi är fyra inbitna golfare som fick ta del av Erwins goda råd när det gäller mental träning och idrott allmänhet och golf i synnerhet. Vi fokuserade mycket på inre och yttre störande faktorer, vilka som kan påverkas och hur man gör det. Vi pratade om hur man kommer runt negativa tankar samt mycket om visualisering, dvs att se den perfekta rörelsen eller slaget. Fokus på processmål snarare än resultatmål. Positivt tänkande och följa sin ”game plan”. Etc. Mycket av teorin bakom mental träning kan tyckas vara självklarheter men så lätt att glömma bort. Står du på golfbanan och ska slå bollen över ett vattenhinder in på green är den vanliga tanken: ”Nu får jag bara inte slå bollen i vattnet” istället för att se det perfekta slaget framför dig när bollen går i en fin båge över dammen, landar på green och lägger sig en decimeter från hålet.

Och så klart är teorin bakom framgångsrik mental träning tillämpbar på det mesta i vår tillvaro. Framför allt i samband med prestationer. När du ska hålla en presentation för dina kollegor på jobbet. Ett säljmöte med viktiga kunder. När du ska leda ett projekt för att utveckla nya tjänster och produkter. När du som student ska tenta. Etc.

Den enkla slutsatsen är att såväl företag och myndigheter som organisationer och enskilda personer borde satsa på mental träning. Speciellt mot bakgrund av hårdare konkurrens och ökad stress i ett samhälle med ”information overload”. På skolor och universitet borde mental träning vara ett ämne på schemat liksom man läser naturkunskap, matematik, språk etc. Företag borde även ha mental träning som en del av sin kompetensutveckling. Precis som de främsta idrottarna i världen lyckas bli bäst, där mental träning ofta kan vara avgörande, borde företags- och organisationsledningar säkerställa bästa konkurrenskraft genom en stark mental styrka.

erwin apitzsch

https://www.sydsvenskan.se/2015-06-29/sportig-veteran-med-dubbla-kompetenser

Svenska politiker – ta ert ansvar och lär av era tyska kollegor

IMG_6236

Stefan Fölster är en av landets skarpaste hjärnor inom opinionsbildning, tillika chef för den liberal tankesmedjan Reforminstitutet. För några dagar sedan skrev han en debattartikel i Sydsvenskan om hur brottsligheten i Sverige skulle kunna minskas med inspiration från Tyskland och speciellt staden München. Artikeln borde vara obligatorisk läsning för alla politiker som vill bli tagna på allvar hur vi ska minska brottsligheten och skapa trygghet för våra invånare.

Statistiken talar sitt tydliga språk. ”I München är brottsligheten på den lägsta nivån sedan 1988. Antal offer för dödligt våld var 7 personer år 2017, eller 0,47 per hundra tusen invånare. Det är hälften av vad Polisregion Syd, där Malmö ingår, hade samma år.” Polisen i München löste förra året 66 procent av alla brott (mot 14 procent för Sverige) och 100 procent av alla mord.”

Bakom ligger en mängd åtgärder: Tyskland har i snitt 50 procent fler poliser än i Sverige. Polisen i München har en administration och IT-system som har moderniserats så att poliserna kan vara ute på gatorna. Men München har också enligt flera studier Tysklands bästa integration. Flyktingar kommer snabbare i arbete än i Sverige. Tyskland har knappt någon bostadsbrist, och i München frigörs mark för att bygga bostäder. I München finns också god tillgång till arbetslokaler för de som vill starta företag. Fackföreningar är till skillnad från Sverige mycket positiva till lärlingsjobb. Satsning på skolan ger resultat. En tysk invandringspojke har bättre Pisa-resultat i matematik än en genomsnittlig svensk pojke.

I denna miljö frodas inte brottsligheten, tvärtom motverkas den. Svenska politiker borde ta intryck hur de tyska kollegorna, speciellt i München, framgångsrikt driver frågor som integration, stadsplanering, utbildning, företagsklimat och hur man skapar ett effektivare polisväsende. Det handlar om att vara öppen om problemen och mod att ta viktiga beslut för vår framtid.

https://www.sydsvenskan.se/2018-07-16/polisen-stadsplaneringen-skolan-och-arbetsmarknaden-bidrar-alla-till-den-minskade-brottsligheten-i-mnchen

Sluta jaga våra friskolor!

Friskolor

Det är med ökande förvåning som man ser hur Regeringen jagar friskolorna i landet. Det senaste utspelet gäller ”glädjebetygen” som friskolorna delar ut enligt utredningen av Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Gymnasieminister (s) Anna Ekström var inte sen med att kommentera rapporten och framhöll det orättvisa med att friskolor gynnar sina elever. Rapporten är dock kontroversiell. Barbera Bergström, grundare av den mycket framgångsrika Internationella Engelska Skolan (IES) svarade i en debattartikel i tisdagens DI att enligt Skolverkets statistik ger de kommunala skolorna flest ”överbetyg” i både svenska och matematik än friskolorna i allmänhet. Skillnaden jämfört med Vlachos rapport kan också bero på att de jämför delvis olika ämnen och olika årtal. Poängen är här att Anna Ekström borde ha ett annat fokus – ca 85 % av eleverna i grundskolan går i kommunala skolor – fokusera istället på hur de kan förbättra sin verksamhet.

Annars är det mest flagranta exemplet från Regeringens sida förslaget om vinstbegränsning för välfärdsföretag (skola, vård och omsorg) som Riksdagen ska rösta om imorgon den 7 juni. Allt talar för att Alliansen med hjälp av SD kommer att rösta ned förslaget. Regeringen väljer ändå att lägga fram det för omröstning då man räknar med att göra det till en viktig valfråga. Jag tror och hoppas dock att väljarna kan se igenom den billiga retoriken kring omåttliga vinster i välfärden. Det finns säkert ett fåtal välfärdsföretag som missköter sig och ”klämmer ut” den sista kronan istället för att återinvestera i verksamheten, men det motiverar inte att konfiskera vinster från hårt arbetande entreprenörer.

Det finns ju ett skäl till att privata alternativ har vuxit fram. När det gäller friskolor så var det en reaktion på att de kommunala skolorna inte höll tillräckligt bra kvalitet. Med friskolorna får föräldrar och elever en valmöjlighet, vilket ju de allra flesta vill ha. Konkurrens höjer kvaliteten även inom välfärdsbranscher – det positiva är ju att också kommunala skolor kan stimuleras att bli bättre.

Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Anna Ekström, Gustav Fridolin och andra ministrar borde istället bejaka såväl friskolor som privata vård- och omsorgsföretag. De bidrar till ett ökat utbud av samhällsservice med högre kvalitet. Sluta gå i Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedts ledband! Ställ istället tydliga kvalitetskrav och uppföljning av dessa, och försök inte införa förbud mot vinstdrivande verksamhet. Entreprenörer som lägger ned hela sin själ och är beredda att ta en risk för att starta verksamhet måste ha rätt till en sund företagsekonomisk avkastning. Det är väl alldeles utmärkt att friskolor och kommunala skolor kan fungerar tillsammans, sporra varandra och ge medborgarna ökad valfrihet.

Allt fler misstankar om insiderbrott – insiders behöver skärpa sig

 

Misstankarna om insiderhandel och insiderbrott har duggat tätt den senaste tiden. Två personer i ledande ställning på Cloetta sålde aktier några veckor innan företaget gick ut med en vinstvarning i mitten av september. Personerna bedyrar sin oskuld men frågan utreds fortfarande av Ekobrottsmyndigheten. I oktober vinstvarnade Oscar Properties. Strax före vinstvarningen föll aktien med 7 procent, vilket föranleder misstankar om att någon eller några har handlat på denna insiderinformation innan den blev offentlig. Ola Rollén, VD för Hexagon, utreds av norska ekobrottsmyndigheten för insiderbrott – rättegången inleddes förra veckan. I slutet av oktober kunde vi läsa att affärssystemföretaget Fortnoxs störste ägare misstänks för insiderbrott. Listan börjar bli lång.

Sedan den 3 juli 2016 gäller MAR – EUs nya marknadsmissbruksförordning. Det är ett snårigt regelverk som inte alltid är så lätt att förstå. Det reglerar bl a vilka personer som är i ledande ställning, definition av insiderinformation och insiderhandel, vad som är ett uppskjutet offentliggörande, permanenta och händelsestyrda loggböcker, handelsförbud med aktier, insynsrapportering m m. Det var övrigt förvånande att Finansinspektionen var så sena med att vägleda emittenter dvs de noterade bolagen och aktieägare om hur MAR skulle tillämpas. Nu har det gått över ett år och vi som arbetar i marknaden börjar bättre förstå vad som är korrekt tillämpning.

Är du en insiderperson eller person i ledande ställning måste man vara extremt försiktig när det gäller köp och försäljning av aktier i det egna bolaget. Enligt MAR råder en stängd period, dvs 30 dagar före offentliggörandet av en delårsrapport, råder handelsförbud. Dessutom kan det ju mellan kvartalsrapporterna komma ut nyheter som innehåller insiderinformation, dvs kan påverka kursen i endera riktningen; stora order, förvärv, vinstvarning m m. Detta gör det svårt för en person i ledande ställning att handla med aktier. Riskerar jag att göra fel, dvs kommer min försäljning eller köp av aktier för nära en nyhet med insiderinformation?

Min uppfattning är att insiderpersoner inte ska chansa överhuvudtaget. Det finns ett tillfälle som sällan skapar något problem: Köp eller sälj aktier direkt efter att en kvartalsrapport är offentliggjord (rekommendationen är tidigast en timme efter kvartalsrapporten har släppts). Om det inte är optimalt för den egna plånboken så kan det inte hjälpas. Och, rådfråga juristerna gärna en gång för mycket än för lite hur MAR ska tolkas.

Bristande krishantering förvärrar Borgs läge

http://www.gp.se/image/policy:1.4512116:1502116415/Anders-Borg-l-auml-mnade-i-fredags-posterna-som-vice-styrelseordf-ouml-rande-f-ouml-r-Kinnevik.jpg?f=Wide&w=1024&$p$f$w=16734a6

Anders Borgs fyllekväll på Husarö har onekligen fått oanade proportioner. Självklart är hans uppträdande under all kritik och allvarligt, speciellt för en person i hans ställning. Men jag kan inte låta bli att reflektera över att hans bristande krishantering har bidragit till att göra situationen än värre.

I ett sådant här krisläge gäller ju bara en sak: att göra en ”pudel”, ja kanske till och med ”dubbelpudel”- något som är helt nödvändigt, dvs att vara djupt ångerfull och be om ursäkt. Det har förvisso Borg gjort men samtidigt också med tillägget att han har varit pressad på sistone i sitt jobb, vilket är en dålig ursäkt. Även om han har ett tufft arbetsschema så ursäktar det inte att hans beteende. Bättre då att istället verkligen trycka på hur illa han har betett sig och att hans kränkande uttalanden verkligen inte är värderingar som han står för.

Hans fästmö Dominika Peczynski ryckte snabbt ut till hans undsättning och stöttade honom via sociala medier. Det är ju bra men att sedan komma med ytterligare kommentarer som ”att vi bad om ursäkt för säkerhets skull” gör det bara än mer märkligt och ogenomtänkt.

Väldigt snabbt tog Borg också beslut om att lämna flera styrelseuppdrag, bland annat som vice ordförande för Kinnevik. För mig verkar det vara en överreaktion. Hans erfarenheter från den internationella finansiella världen är säkert mycket värdefulla för Kinnevik och detta beslut hade kunnat vänta tills stormen bedarrat.

Anna Kinberg Batra var inte sen med att kritisera Borg och det kan man ju verkligen tycka är att ta billiga politiska poänger. Men att gå i konfrontation med AKB som Borg gjorde och ifrågasätta hennes omdöme är inte den bästa krishanteringen – det är tändvätska som får den mediala elden att blossa upp ytterligare.

Att skandalen kring Borg har fått så mycket medial uppmärksamhet är inte förvånande. Det får man räkna med om man är en sådan känd person och har ett antal högprofilerade uppdrag. Men vi ska inte glömma bort att Anders Borg har ett mycket starkt varumärke, bland annat vald av Financial Times till EU:s främsta finansminister när han satt i Alliansregeringen. Ett sådant gott varumärke gör att man tål en hel del kritik – mitt tips är att han så småningom reder ut stormen om än med ett  skamfilat rykte.

Motsägelsefull kommunikation från Spotify skadar förtroendet

spotify

Nu i veckan fick vi motsägelsefulla signaler från Spotify. Grundaren och styrelseledamoten Martin Lorentzen förnekade att det finns några planer på börsintroduktion. I en intervju i Ekonomiekot menade han att uppgifterna om en börsintroduktion är ”helt tagna ur luften”. Samtidigt har bolaget självt genom sin kommunikationschef bekräftat i Financial Times att det finns planer att notera bolaget i New York. Liknande tongångar finns att läsa i företagets årsredovisning. Planerna på en notering är också rätt logiska med tanke på att bolaget har en majoritet av institutionella investerare och de vill sannolikt helst se en likvid aktie som man kan handla med. Sedan kan Martin Lorentzon ha sin agenda och goda skäl, exempelvis att man inte säger något förrän styrelsen har tagit beslut om en notering.

Problemet med denna typ av motsägelsefull kommunikation är att det skadar företaget. Det är inte första gången en styrelse och ägare å ena sidan, och ett bolag å andra sidan inte har synkroniserat sin kommunikation till marknaden. Normalt ska det ske genom ett bolags kommunikationspolicy där bland annat riktlinjer och ansvar för kommunikationen klargörs. Det är möjligt att Spotify har en sådan policy men i så fall efterlevs den inte. Kan investerarna lita på vad bolaget kommunicerar? Kommer någon av ägarna och styrelseledamöterna ha sin egen agenda som kan leda företaget mot en helt annan kurs än vad som förmedlats? Ja, denna typ av frågor leder till ökad riskpremie för bolaget och riskerar att få seriösa institutionella och privata aktieägare att tacka nej till ett erbjudande om teckning. Den motsägelsefulla kommunikationen skadar bolagets förtroende och ger en uppförsbacke vid en eventuell börsintroduktion.

Utstuderad maktkamp och journalistiska missgrepp

Skärmavbild 2017-04-24 kl. 18.44.09

Har just läst Tronstriden av TV4-journalisten Jens B Nordström. Tronstriden handlar om maktkampen i Industrivärlden, men även om makten i SCA och Handelsbanken. Det är en fascinerande berättelse om en av de mest utstuderade och väl planlagda maktkamperna i svenskt näringsliv. Den handlar om hur etablerade makthavare manövreras ut som SCAs ordförande Sverker Martin-Löf och SCAs VD Jan Johansson, och hur inte minst Lundbergföretagen med sin förgrundsfigur Fredrik Lundberg i spetsen flyttar fram sina positioner.

Men boken är också mycket intressant av ett annat skäl: För ovanlighetens skull ifrågasätts medias agerande, i detta fall, Svenska Dagbladet och dess arbetsmetoder. Det som gör det extra speciellt är att SvDs reportrar och deras bevakning ifrågasätts av en kollega i branschen, något som är ovanligt. Det är ingen tvekan om att SvD har lyckats gräva fram många intressanta nyheter och information kring inte minst anklagelserna mot SCA om gubbvälde, maktfullkomlighet, överutnyttjande av affärsjet, jaktresor mm. Men i denna ambition har enligt boken reportrarna i ett flertal fall gått alldeles för långt. Jens Nordström ger ganska många exempel på överdrifter och påståenden som inte har kunnat beläggas. Som exempel skriver han bl a: ”SvD:s artiklar om SCAs jakter framstår som felaktiga och missvisande på oroväckande många punkter. Henvålen (SCAs jaktanläggning) står inte på ofri grund, vilket är mycket lätt att kontrollera. Helikopterpiloten och jaktledarna förnekar att sprit och is skulle ha flugits ut till jägare. Kökspersonalen förnekar tidningens anonyma uppgifter om att europeiska kändiskockar skulle ha flugits in”. På ett antal punkter pekar Jens Nordström på uppgifter i SvD som inte verifierats:”…ju fler felaktiga och icke verifierade uppgifter tidningen publicerar, desto större genomslag får de.”

Om Jens Nordströms påståenden stämmer måste SvDs journalistik och rykte fått sig en allvarlig knäck.

Offensiv krishantering för näringslivets rockstar

IMG_2187

Just nu utspelar sig ett mycket intressant drama i det svenska och till viss del norska näringslivet. Hexagons VD och guldgosse Ola Rollén står åtalad av norska ekobrottsmyndigheten Ökokrim för olovlig insiderhandel i det norska biometriföretaget Next Biometrics. Åklagaren hävdar att Ola Rollén genom bolag köpte på sig aktier på icke offentliggjord kurspåverkande information. Några dagar efter köpet av aktier deltog samma bolag i en riktad nyemission som fick kursen att rusa.

I den här typen av situationer är det inte ovanligt att bolaget bakom sin VD, dvs styrelsen, ber VD:n ta time-out tills frågan är utredd och juridiskt avgjord alternativt att den åtalade till och med får lämna in sin avskedsansökan för att inte skada bolaget.

I Ola Rolléns fall ställer styrelsen helhjärtat upp bakom sin VD och menar att det finns stark bevisning som visar på Ola Rolléns oskuld. Och det finns ju ett grundläggande skäl till att man inte vill förlora sin VD med stjärnstatus. Få andra VD:ar lär ha betytt så mycket för sitt bolags utveckling. När Ola Rollén tillträdde som VD för Hexagon år 2000 var börsvärdet någon miljard kronor. Som framgick av DI den 17 mars har Ola Rollén under sina år utvecklat Hexagon till ett snabbväxande och mycket framgångsrikt mätteknik- och mjukvaruföretag med ett börsvärde på cirka 130 miljarder kronor!

Styrelsen för Hexagon använder sig av en mycket offensiv krishantering:
– Man har gjort en egen utredning för att visa på sin VD:s oskuld.
– Transparensen och tillgängligheten är stor: I torsdags den 16 mars arrangerade Hexagon en telefonkonferens för analytiker och investerare där Ola Rollén med advokater ägnade mycket tid åt att förklara de omstridda aktieaffärerna hösten 2015.
– Styrelsen sluter helhjärtat upp bakom sin VD
– Styrelseordförande vill inte ens säga idag att Ola Rollén måste gå ifall han fälls

Samtidigt står åklagaren Marianne Bender på sig och hävdar att hon är övertygad om att kunna bevisa Ola Rolléns straffrättsliga gärningar. Dessutom tillägger hon att i nio av tio mål har Ekobrottsmyndigheten lyckats få fällande domar.

Jag tycker det är befriande att styrelsen bedriver en proaktiv och offensiv kriskommunikation, under förutsättning att man har väl på fötterna. Det är ovanligt att en styrelse så helhjärtat backar upp sin VD, det hade varit lättare att kasta ut den misstänkte för att rädda sitt eget skinn. Samtidigt så kan det bli besvärande om målet drar ut på tiden – det finns spekulationer om att målet kommer upp tidigast hösten 2017 eller till och med under 2018 i Oslo tingsrätt. Att ha en åtalad VD, visserligen ej fälld, under sådan lång tid kan knäcka förtroendet för både styrelsen och bolaget. Idealiskt hoppas nog styrelsen på en snabb process med friande dom – då kan den offensiva kriskommunikationen visa sig väldigt lyckosam.