Kategoriarkiv: Politik

Ryggradslöst av Liberalerna

cecilia wikström

 

Det var med stor förvåning jag nåddes av nyheten under helgen att Liberalerna har petat Cecilia Wikström som EU-parlamentariker. Anledningen sägs vara hennes välbetalda styrelseuppdrag i två börsnoterade bolag. Och detta cirka en månad sedan hon utsågs som Liberalernas toppnamn inför det stundande EU-valet. Jan Björklund säger i en TT-intervju: ”Vi har gjort ett misstag, nu rättar vi till det. Det borde ha gjorts en etikprövning redan förra året.”

Vad är detta för dravel? Liberala partiledningen visar upp ett sällsynt dåligt ledarskap. Man ger vika för den mediala opinionen och ”ska rätta till sitt misstag” istället för att stå upp för sin utnämning och kandidat. Det här är väldigt mycket ”Landet Mellanmjölk” och visar på den stora svenska avundsjukan. Det är väl alldeles utmärkt att vi har en framgångsrik kvinna, både som välrenommerad politiker och näringslivsrepresentant med tunga styrelseuppdrag i industrin. Att hon sedan är välavlönad visar bara på hennes kompetens och attraktivitet i näringslivet. Cecilia Wikström följer dessutom gängse regler och hon lär vara tillräckligt erfaren för att själv kunna bedöma att hon har tid att både vara EU-parlamentariker och styrelseledamot. I andra länder hade hon säkert hyllats! Vi borde i Sverige istället uppmuntra framgång och låta personer växa i sin yrkesroll.

Det är inte att undra på Liberalerna tappar i opinionen med ett sådant ryggradslöst agerande. Det är inte en minut för tidigt att den populistiske Björklund avgår. Man får hoppas för partiets skull att de får en stark ledare som står pall när det blåser och har stor integritet. Det blir spännande att följa fortsättningen och se om partiet kan stoppa blodflödet och på sikt vända opinionen till sin fördel.

Ett större svek får man leta efter

annieloofsajt-LARGEEtt större svek får man leta efter. De senaste dagarnas uppgörelse mellan Centern/Liberalerna å ena sidan, och Socialdemokraterna å den andra, är häpnadsväckande och ett stort svek mot de borgerliga väljarna. Annie Lööf och Jan Björklund gick till val på att få bort Stefan Löfven från makten och få möjlighet att genomföra en borgerlig reformpolitik.

Efter valet i september röstade allianspartierna tillsammans med Sverige-demokraterna för att fälla statsminister Löfven och dessutom röstade de för den moderate talmannen Andreas Norlén. Vid det tillfället passade det för C och L att rösta tillsammans med SD, medan när Kristersson föreslogs som statsminister senare under hösten röstade de emot för att inte ge SD inflytande – trots att M och KD deklarerade att de skulle föra en allianspolitik.

Nu verkar det som vi har nått vägs ände i regeringsfrågan även om frågan inte avgörs av Riksdagen förrän på onsdag den 16 januari, där V skulle kunna stoppa den föreslagna regeringen. Annie Lööf hävdar att hon nått stora framgångar i förhandlingarna med Socialdemokraterna. Viss framgång har hon uppnått men väldigt många frågor är till intet förpliktande genom att de är hänvisade till utredningar med oklar utgång. Dessutom är priset oerhört högt. Genom C och L uppgörelser med Löfven är alliansen död, åtminstone på riksplanet. Och vad ska Lööf och Björklund säga till de egna väljarna som röstade för dem i tron att de skulle verka för en alliansregering med borgerlig politik. Den person som de röstade bort efter valet har de nu valt att släppa fram. Den uppgörelse som de har fått med socialdemokraterna kunde de ha uppnått på ett mycket bättre sätt och mer långtgående genom att stödja en M+KD-regering som hade kunnat föra en tydlig allianspolitik.

Att hänvisa till att man inte vill ge SD något inflytande duger inte. Jag lyssnade på Annie Lööf och Jan Björklund i Almedalen sommaren 2017. Redan då, över ett år före valet, ägnade de en stor del av sina tal till att ta avstånd från SD – ett parti som man inte ens ville ta i tång med. Jag tror att denna exkludering av ett parti, som ca en miljon svenskar röstar på, får helt motsatt effekt. Med SD i opposition kommer deras popularitet att öka ytterligare. Att släppa fram en M-KD-regering behöver inte innebära att man ska förhandla med SD – regeringen lägger fram sin politik och sedan får de partier som vill rösta på den. Det hade kunnat fungera bra och speciellt då SD i många fall inte skulle rösta för de politiska förslag som S och MP representerar utan istället har en liknande syn som de borgerliga i ett flertal frågor som den ekonomiska politiken, skolpolitik, synen på välfärdsföretag och hur kriminaliteten ska bekämpas.

Om det S och MP-ledda regeringsförslaget med stöd av L, C och V, blir verklighet på onsdag finns det en stor risk att L och C:s opinionssiffror på sikt kommer att dala – vi har redan sett det under den senaste veckans opinionsmätningar. MP:s resa och låga opinionssiffror under den förra socialdemokratiska regeringen borde avskräcka.

Svenska politiker – ta ert ansvar och lär av era tyska kollegor

IMG_6236

Stefan Fölster är en av landets skarpaste hjärnor inom opinionsbildning, tillika chef för den liberal tankesmedjan Reforminstitutet. För några dagar sedan skrev han en debattartikel i Sydsvenskan om hur brottsligheten i Sverige skulle kunna minskas med inspiration från Tyskland och speciellt staden München. Artikeln borde vara obligatorisk läsning för alla politiker som vill bli tagna på allvar hur vi ska minska brottsligheten och skapa trygghet för våra invånare.

Statistiken talar sitt tydliga språk. ”I München är brottsligheten på den lägsta nivån sedan 1988. Antal offer för dödligt våld var 7 personer år 2017, eller 0,47 per hundra tusen invånare. Det är hälften av vad Polisregion Syd, där Malmö ingår, hade samma år.” Polisen i München löste förra året 66 procent av alla brott (mot 14 procent för Sverige) och 100 procent av alla mord.”

Bakom ligger en mängd åtgärder: Tyskland har i snitt 50 procent fler poliser än i Sverige. Polisen i München har en administration och IT-system som har moderniserats så att poliserna kan vara ute på gatorna. Men München har också enligt flera studier Tysklands bästa integration. Flyktingar kommer snabbare i arbete än i Sverige. Tyskland har knappt någon bostadsbrist, och i München frigörs mark för att bygga bostäder. I München finns också god tillgång till arbetslokaler för de som vill starta företag. Fackföreningar är till skillnad från Sverige mycket positiva till lärlingsjobb. Satsning på skolan ger resultat. En tysk invandringspojke har bättre Pisa-resultat i matematik än en genomsnittlig svensk pojke.

I denna miljö frodas inte brottsligheten, tvärtom motverkas den. Svenska politiker borde ta intryck hur de tyska kollegorna, speciellt i München, framgångsrikt driver frågor som integration, stadsplanering, utbildning, företagsklimat och hur man skapar ett effektivare polisväsende. Det handlar om att vara öppen om problemen och mod att ta viktiga beslut för vår framtid.

https://www.sydsvenskan.se/2018-07-16/polisen-stadsplaneringen-skolan-och-arbetsmarknaden-bidrar-alla-till-den-minskade-brottsligheten-i-mnchen

Sluta jaga våra friskolor!

Friskolor

Det är med ökande förvåning som man ser hur Regeringen jagar friskolorna i landet. Det senaste utspelet gäller ”glädjebetygen” som friskolorna delar ut enligt utredningen av Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Gymnasieminister (s) Anna Ekström var inte sen med att kommentera rapporten och framhöll det orättvisa med att friskolor gynnar sina elever. Rapporten är dock kontroversiell. Barbera Bergström, grundare av den mycket framgångsrika Internationella Engelska Skolan (IES) svarade i en debattartikel i tisdagens DI att enligt Skolverkets statistik ger de kommunala skolorna flest ”överbetyg” i både svenska och matematik än friskolorna i allmänhet. Skillnaden jämfört med Vlachos rapport kan också bero på att de jämför delvis olika ämnen och olika årtal. Poängen är här att Anna Ekström borde ha ett annat fokus – ca 85 % av eleverna i grundskolan går i kommunala skolor – fokusera istället på hur de kan förbättra sin verksamhet.

Annars är det mest flagranta exemplet från Regeringens sida förslaget om vinstbegränsning för välfärdsföretag (skola, vård och omsorg) som Riksdagen ska rösta om imorgon den 7 juni. Allt talar för att Alliansen med hjälp av SD kommer att rösta ned förslaget. Regeringen väljer ändå att lägga fram det för omröstning då man räknar med att göra det till en viktig valfråga. Jag tror och hoppas dock att väljarna kan se igenom den billiga retoriken kring omåttliga vinster i välfärden. Det finns säkert ett fåtal välfärdsföretag som missköter sig och ”klämmer ut” den sista kronan istället för att återinvestera i verksamheten, men det motiverar inte att konfiskera vinster från hårt arbetande entreprenörer.

Det finns ju ett skäl till att privata alternativ har vuxit fram. När det gäller friskolor så var det en reaktion på att de kommunala skolorna inte höll tillräckligt bra kvalitet. Med friskolorna får föräldrar och elever en valmöjlighet, vilket ju de allra flesta vill ha. Konkurrens höjer kvaliteten även inom välfärdsbranscher – det positiva är ju att också kommunala skolor kan stimuleras att bli bättre.

Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Anna Ekström, Gustav Fridolin och andra ministrar borde istället bejaka såväl friskolor som privata vård- och omsorgsföretag. De bidrar till ett ökat utbud av samhällsservice med högre kvalitet. Sluta gå i Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedts ledband! Ställ istället tydliga kvalitetskrav och uppföljning av dessa, och försök inte införa förbud mot vinstdrivande verksamhet. Entreprenörer som lägger ned hela sin själ och är beredda att ta en risk för att starta verksamhet måste ha rätt till en sund företagsekonomisk avkastning. Det är väl alldeles utmärkt att friskolor och kommunala skolor kan fungerar tillsammans, sporra varandra och ge medborgarna ökad valfrihet.

Bristande krishantering förvärrar Borgs läge

http://www.gp.se/image/policy:1.4512116:1502116415/Anders-Borg-l-auml-mnade-i-fredags-posterna-som-vice-styrelseordf-ouml-rande-f-ouml-r-Kinnevik.jpg?f=Wide&w=1024&$p$f$w=16734a6

Anders Borgs fyllekväll på Husarö har onekligen fått oanade proportioner. Självklart är hans uppträdande under all kritik och allvarligt, speciellt för en person i hans ställning. Men jag kan inte låta bli att reflektera över att hans bristande krishantering har bidragit till att göra situationen än värre.

I ett sådant här krisläge gäller ju bara en sak: att göra en ”pudel”, ja kanske till och med ”dubbelpudel”- något som är helt nödvändigt, dvs att vara djupt ångerfull och be om ursäkt. Det har förvisso Borg gjort men samtidigt också med tillägget att han har varit pressad på sistone i sitt jobb, vilket är en dålig ursäkt. Även om han har ett tufft arbetsschema så ursäktar det inte att hans beteende. Bättre då att istället verkligen trycka på hur illa han har betett sig och att hans kränkande uttalanden verkligen inte är värderingar som han står för.

Hans fästmö Dominika Peczynski ryckte snabbt ut till hans undsättning och stöttade honom via sociala medier. Det är ju bra men att sedan komma med ytterligare kommentarer som ”att vi bad om ursäkt för säkerhets skull” gör det bara än mer märkligt och ogenomtänkt.

Väldigt snabbt tog Borg också beslut om att lämna flera styrelseuppdrag, bland annat som vice ordförande för Kinnevik. För mig verkar det vara en överreaktion. Hans erfarenheter från den internationella finansiella världen är säkert mycket värdefulla för Kinnevik och detta beslut hade kunnat vänta tills stormen bedarrat.

Anna Kinberg Batra var inte sen med att kritisera Borg och det kan man ju verkligen tycka är att ta billiga politiska poänger. Men att gå i konfrontation med AKB som Borg gjorde och ifrågasätta hennes omdöme är inte den bästa krishanteringen – det är tändvätska som får den mediala elden att blossa upp ytterligare.

Att skandalen kring Borg har fått så mycket medial uppmärksamhet är inte förvånande. Det får man räkna med om man är en sådan känd person och har ett antal högprofilerade uppdrag. Men vi ska inte glömma bort att Anders Borg har ett mycket starkt varumärke, bland annat vald av Financial Times till EU:s främsta finansminister när han satt i Alliansregeringen. Ett sådant gott varumärke gör att man tål en hel del kritik – mitt tips är att han så småningom reder ut stormen om än med ett  skamfilat rykte.

Gynna småföretagen istället för att motarbeta dem!

reepalu-dec-16

Jag blir alltmer förvånad över regeringens företagsovänliga politik, speciellt för småföretagen. I dagens Sverige finns det akuta behov av att underlätta för inte minst nyanlända och ungdomar att få jobb. Det som regeringen har föreslagit hittills under 2016 är en politik som försvårar för företagen att anställa och expandera. Förslaget på modifierade 3:12-regler missgynnar direkt småföretagen till förmån för de stora företagen med många anställda. Det finns mycket statistik på att det är främst i de mindre företagen som nya jobb skapas. Förslaget enligt Ilmar Reepalus välfärdsutredning om vinstbegränsning för vård-, utbildnings- och omsorgsföretag är ett annat avskräckande exempel. När experter har räknat igenom vad förslaget om vinstbegränsning innebär i praktiken får det orimliga effekter och blir snarare i praktiken ett vinstförbud – speciellt då förslaget är kopplat till rörelsekapitalet istället för vinstmarginal på omsättningen. Men det är feltänkt från början och ett stort ingrepp i äganderätten och den fria företagsamheten. Föreslå i stället hårda kvalitetskrav med en tydlig uppföljning för att komma åt de oseriösa aktörerna på marknaden. Ytterligare ett förslag gäller beskattning av personaloptioner. Här är förslaget inte tillräckligt genomgripande och omfattande för att stimulera tillväxt. Frågan är egentligen ganska enkel – företagande handlar om risktagande och tar du risk måste det finnas gynnsamma villkor för företagarna och som kan ge en god avkastning.

När jag tillsammans med kollegor byggde upp kommunikationsbyrån Sund Kommunikation med start 2003 och cirka sju år framåt fanns det ett utmärkt incitament för att anställa, inte minst nyutexaminerade studenter. Under en övergångsperiod av i första hand något år fick man som företagare reducerad arbetsgivaravgift för en provanställning. Om den föll väl ut, vilket den ofta gjorde, tog man som företagare i ett nästa steg och betalade en större del av arbetsgivaravgiften, och så småningom hela avgiften. Denna regel bidrog till att vi som entreprenörer vågade ta ombord ett flertal yngre ambitiösa personer. Ett tydligt incitament för oss som företagare och en god hjälp för ungdomar att få sina första jobb. Den typen av incitament vill jag ser mer av. Stefan Löfvén, Mikael Damberg, Per Bolund och Magdalena Andersson – glöm inte bort oss småföretagare – underlätta för vår verksamhet så kommer fler jobb framöver!

http://www.di.se/opinion/naringslivstoppar-forslaget-ar-ett-vinststopp/

http://www.di.se/nyheter/tobias-wikstrom-ett-slag-mot-tillvaxten-och-mot-entreprenorer/

http://www.di.se/opinion/sectras-vd-forstar-inte-regeringen-att-det-ar-brist-pa-ingenjorer/

När robotarna tar över våra liv

img_0793

Tänk dig följande situation: Du kommer hem från jobbet och välkomnas av din hemrobot. Den säger: ”Jag har sett från din epostlåda att du har haft en jobbig dag. Kom och sett dig här så ska jag massera dina axlar.” Eller varför inte hotellroboten: Du anländer till ett hotell i Tokyo och möts av en robot som visar dig vägen till ditt rum. På vägen dit genom hotellet ordnar roboten med incheckningen så att du inte behöver stå i kö. Eller robotmamman som kan ta hand om din skrikande baby och vagga hen till sömns. Ja, det här vara bara några exempel som kan bli verklighet inom en relativt snar framtid som nationalekonomen och debattören Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet, gav under sin utmärkta föreläsning ”Digitalisera eller dö” under Godmorgon Lund-seminariet i Stadshallen i Lund förra veckan. Bakgrunden var hans bok ”Robotrevolutionen”. https://www.goodreads.com/book/show/28455324-robotrevolutionen

Vi vet att många ”gamla” jobb, exempelvis industrijobb, försvinner idag, men Stefan Fölster påpekade också att den digitala transformationen skapar nya möjligheter och arbetstillfällen som dataspecialister, jurister m fl. Det är ju ingen tvekan att den digitala transformationen förändrar hela branscher och leder till nya affärsmöjligheter och modeller.

Frågan är bara hur individer och samhället ska använda den digitala tekniken på ett smart sätt. När jag häromdagen flög till London från Kastrup slapp man en lång väntan i den traditionella kön till passkontrollen genom att istället använda ett nytt passagesystem som scannar av ditt pass samtidigt som du passerar genom en maskin som läser av ditt ansikte. Här är någon som har tänkt till och gör våra liv effektivare genom kortare väntetid. Dagens smarta mobiltelefoner där vi har omedelbar tillgång till information för vårt dagliga liv är ju ett annat bra exempel – denna fantastiska utveckling ska vi bejaka.

Mindre bra exempel är när människor blir helt uppslukade av sina mobiler. Jag ser ofta både gångtrafikanter, cyklister och bilister som genom sina telefonsamtal är helt omedvetna om vad som händer i trafiken med följd att risken för olyckor drastiskt ökar. Eller när människor håller på och pillar med sina mobiler under en middag och blir mentalt frånvarande. De som har vett nog att inte vara slav under mobilen när man äter får inte rätt uppmärksamhet. Intressanta samtal, stimulerande diskussioner och en nära kontakt mellan människor motverkas.

Det jag saknar är en ordentlig diskussion om de etiska frågorna kring teknikens användning. När är robotar bra – kanske utmärkt om städ- och matlagningsroboten kan spara 90 minuter hemarbete om dagen som Stefan Fölster nämnde. Men kanske mindre bra med Mama 2.0 som ersättning för förälderns kontakt med sin baby. Föräldrar, politiker och lärare m fl bör ta initiativ till att diskutera och informera om dessa frågor, både bland ungdomar och vuxna, speciellt technördar som är mer fascinerade av tekniken än de etiska och sociala frågorna.

Amerikanska presidentvalet kan bli en rysare

img_0480-am-valetVar i veckan på Aspektas seminarium om det amerikanska presidentvalet. Per T Ohlsson på Sydsvenskan, sannolikt en av landets kunnigaste om amerikansk politik och presidentval, gjorde en utmärkt presentation av nuläget inför presidentvalet i november.

Förnärvarande skiljer det ca 4 procentenheter till Clintons fördel. Men det är inte på något sätt en säker ledning – det räcker med några skandaler så kan Trump stå som vinnare. Värt att notera enligt Per T är att de så kallade swing states, som Florida, Ohio och Pennsylvania, ofta fäller avgörandet. I dessa tre leder just nu Clinton vilket talar till hennes fördel. Det är också intressant med att ingen republikansk presidentkandidat har vunnit utan att ha vunnit Ohio.

Aldrig har det amerikanska folket haft två så impopulära kandidater att välja emellan. Många ser Trump som djupt ovärdig presidentposten, far med lögner, grov och har dessutom ingen politisk erfarenhet. Clinton ses som provocerande och med många frågetecken från hennes tid som utrikesminister: Har hon hjälpt maken med fundraising till Clinton Foundation? Tveksamheter kring hur hon har hanterat sin e-post m m.

Vad talar då för att Clinton ändå vinner? En av de absolut viktigaste faktorerna är den demografiska förändringen i USA. Minoritetsgrupperna som hispanics och asiater växer snabbt och dessa tenderar att rösta demokratiskt. Minoritetsgrupperna, ogifta kvinnor samt ungdomar under 30 år brukar rösta demokratiskt och de representerar ca 63% av väljarkåren.

Om Clinton misslyckas med att mobilisera dessa grupper kan Trump vinna. Han stöds av äldre, vita, lägre medelklassväljare. Trump utnyttjar också den bitterhet som finns hos amerikaner idag. Visserligen har ekonomin återhämtat sig väl sedan Lehman-kraschen 2008 men många amerikaner har trots allt fått det ekonomiskt sämre – något Trump framhåller.

Ja, mycket kan hända fram till valet. Per T framhöll det man brukar kallar för ”The October surprise”, dvs att något uppseendeväckande inträffar och svängar opinionen. En större skandal som lyfts fram kring kandidaterna eller någon stor utrikespolitisk fråga kan dyka upp.

En utmärkt site som Per t tipsade om är http://www.realclearpolitics.com/

Här kan man följa de senaste nyheterna kring valet inkl olika opinionsmätningar. Siten uppdateras dagligen.

Har världen blivit galen?

d trumpVi lever i en mycket omvälvande tid. Förändringstakten är hög i vårt samhälle präglad av ökad globalisering, polarisering och digitalisering. Jag är nog inte ensam om att uppleva att vi lever i en alltmer kaotisk värld. Några saker har fått mig att fundera på om världen har blivit galen.

Terroristattacker, stora som små, har dessvärre blivit ett allt vanligare inslag i vardagen och utgör ett stort hot mot den fria världen. Är världen oförmögen att ta itu med både säkerhetsfrågor och roten till terrorismen? Ligger förklaringen i totalt skilda världsuppfattningar och värderingar samt ökande klyftor mellan välbeställda och fattiga? Saknar vi i Västvärlden förmåga att verkligen förstå och sätta in oss i jihadisternas situation och syn, eller är det så att den fria världen och jihadisterna aldrig kommer att förlikas?

Ett annat exempel på vår galna värld är presidentvalet i USA. En forskare på Harvard har gjort en genomgång av Donald Trump och Hillary Clintons påståenden och kommentarer under primärvalen. Den visar att över 60 procents av Trumps uttalanden var antingen falska eller kraftigt överdrivna. Motsvarande siffra för Clinton var över 20 procent. Det finns en uppbar risk att världens mäktigaste ämbete kommer att intas av en opålitlig pajas och skojare. Enligt en av de senaste opinionsmätningarna leder han med tre procentenheter före Clinton. Hur kan en politiker som baserar så mycket av sin kampanj på lögner och överdrifter ens komma i närheten av presidentposten? Jag börjar då fundera på om det är den outbildade amerikanska allmänheten som inte vet bättre. En snabb koll på nätet visar dock att ca 33 procent av amerikanarna har en högskoleutbildning mot 23 procent för svenskarna – om detta nu stämmer.

Det tredje exemplet på dagens galenskap är lanseringen av Pokémon Go. Från små samhällen på landet i Skåne till storstaden Paris har jag sett människor vara helt fokuserade på att fånga imaginära figurer med sin mobil – hur galet är inte det? Ur kommersiell synpunkt får man dock bara gratulera Nintendo. Sällan har man sett en internationell lansering få så mycket uppmärksamhet, både i traditionell media och på nätet. Jag själv skulle dock aldrig kunna tänka mig springa runt och jaga pokemonfigurer. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över att Nintendo lyckats skapa en produkt som kombinerar både den virtuella och verkliga, fysiska världen. Och för oroliga föräldrar ger ju Pokémon Go barn och ungdomar möjlighet att faktiskt även få motion samtidigt som man håller på med spelet.

Lämna taktiska överväganden för en långsiktigt ansvarsfull politik

Det är hög tid att politikerna i vårt land tar ett gemensamt ansvar för att lösa
ett antal mycket stora problem som håller på att bli alltmer akuta. Det gäller exempelvis
migrationspolitiken, energifrågorna, vårdkrisen, jobb- och bostadsproblematiken. Dagens temporära hantering av migrationsfrågorna räcker inte långt – här krävs ett långsiktigt hållbart system med rätt resurser för rimliga volymer av nyanlända. På samma sätt behövs en långsiktig syn på hur vår energiförsörjning ska ställas om från fossilberoende till förnyelsebara och miljövänliga energikällor. Sjukvården behöver få mer genomtänkta lösningar för bättre effektivitet. Frågorna kring arbetslöshet, utanförskap och bostadsbrist kräver också långsiktiga lösningar – frågor som accentueras av migrationsproblemen. Dessa frågor är så pass allvarliga och akuta att Sveriges roll som välfärdsland riskeras att raseras.

Läs PM Nilssons utmärkta ledare i Dagens Industri idag där han sammanfattar problemen på ett mycket klarsynt sätt.

http://www.di.se/artiklar/2016/5/15/ledare-varfor-regera-med-mp/

Vad det hela handlar om är att dagens politiker måste lämna kortsiktiga taktiska överväganden för långsiktiga beslut – inte minst för att ta ansvar för vårt land och för att kommande generationer ska
ska kunna leva i ett Sverige som är tryggt, har en ren miljö och ger möjlighet till arbete och utveckling.