Nu i veckan gick Arlas VD Henri de Sauvage ut i en debattartikel i DI och berättade om företagets tveksamma och dyra representation. Speciellt mot bakgrund av den djupa kris landets mjölkbönder befinner sig i. Detta ”erkännande” var säkert framtvingat av Uppdrag Gransknings kommande avslöjanden om turerna kring den kooperativa mejerijätten. Men självklart stod Arla inför ett vägval: Vi ligger lågt och hoppas att Uppdrag Gransknings avslöjanden inte är så farliga och att ”det blåser över”. Eller så försöker vi vara proaktiva och går själva ut med komprometterande fakta.
Här måste man göra en bedömning av hur allvarligt läget är: Är vi själva överdrivet oroliga för att nyheten ska få stora rubriker och en bred spridning i media och i sociala medier? Och det faktum att man går ut kan ju i sig generera en oönskat stor medial och viral spridning, dvs man spär själv på konflikten och förstorar problemet. Eller är det verkligen så att läget är mycket bekymmersamt – är risken stor att den negativa nyheten gör att vårt varumärke får sig en ordentlig törn och t o m hamnar i en djup förtroendekris?
Om vi försöker hålla oss ”under radarn” kan vi förvärra läget när nyheten väl briserar: ”De försökte gömma undan frågan” kan bli en naturlig följdeffekt. Jag har alltför ofta sett exempel på företag och organisationer som valt ”ducka-strategin”. Det har lyckats ibland, mer av tur än skickligt övervägande. Men ofta har situationen förvärrats och ibland har skadorna inte blivit möjliga att reparera med som följd att VD, ledning och styrelse, eller delar därav, har tvingats gå.
Arla valde att vara proaktiva, vilket är djärvt och bra. Att få ut VD:n på banan och ”lägga korten på bordet” är inte givet. Sedan är ju frågan om denna strategi är tillräcklig för att återskapa förtroendet för företaget hos de hårt prövade kunderna. En förutsättning för att lyckas med den proaktiva strategin är att man verkligen lägger ”alla korten på bordet”. Dvs visar en mycket stor ödmjukhet och öppenhet, och inte drar sig för att vara utelämnande. Det verkar då inte speciellt klokt att inte vara noga med detaljerna. I dagens nummer av DI ägnar tidningen en stor artikel med rubriken: ”Fixade golffesten – Arla tog notan för ICAhandlarnas försklassiga middag”. Konflikten späs på och dessutom verkar ännu ett företag dras in i frågan. Fortsättning lär nog följa.
http://www.di.se/di/artiklar/2015/12/4/arla-betalade-festen/
http://www.di.se/artiklar/2015/12/2/mjolkbonderna-kraver-arla-huvuden-pa-fat/
Carl-Johan, tyvärr tycker för många för mycket om förhållanden som de inte har någon riktig inblick i. Att krishantera från sidan är alldeles för enkelt, det har allt för många förståsigpåare alltför många gånger visat. Detta sagt, givet vad vi nu ser så verkar Arla’s strategi vara illa vald. Ska man vara proaktiv så måste väl syftet vara att få slut på drevet eller åtminstone minimera dess skador. Det tycks man inte ha lyckats med. Jag hade nog inte varit så räddhågsen för Uppdrag Granskning utan väntat ut vad de kom med och istället varit fullt transparant internt. Men som sagt, det är allt för lätt att vara klok utanför ring-side.
Hej Jörgen, ja det ligger naturligtvis mycket i vad du säger. Min poäng är att de verkar inte ha löpt linan fullt ut. Om du ska vara proaktiv så kräver det oftast full eller åtminstone stor transparens. Du måste våga lägga korten på bordet och så
får man ta att det blåser ordentligt, men ofta blåser det över. Vi får se vad som händer, historien är ju inte slut ännu…