Läste i DI idag om en ny masteruppsats av Maria Bäckman och Cecilia Baron om sociala mediers påverkan på investerarrelationer. Enligt uppsatsen är det relativt få svenska börsföretag som använder sig av sociala medier i kontakten med kapital- och aktiemarknad. Ett skäl som anges är oklara börsregler i frågan.

Börsreglerna kan säkert förtydligas men jag tycker det är förvånande att så få svenska börsbolag aktivt använder sig av Twitter, Linkedin och andra sociala mediekanaler för att nå ut bredare till sina aktieägare och andra intressenter. Svenskt näringsliv brukar vara känt för att man ligger långt framme när det gäller digitaliseringsfrågor. Med tanke på den höga användningen av Internet bland svenskar och den breda användningen av sociala medier är det ännu mer förvånande. En bra jämförelse är amerikanska börsföretag som förstår värdet av börskommunikation via sociala medier. Det kan finnas många förklaringar till denna saktfärdighet: Arbetet med kvartalsrapporter och årsredovisningar är redan så betungande att företagen vill inte addera ytterligare arbete. Twitter kan upplevas som en begränsad kanal med sina 140 tecken att man inte kan ge tillräckliga svar på frågor. Sociala medier kan störa företagens ”tysta period” före rapport etc.

Ja, ni hör alla ursäkter, MEN det duger naturligtvis inte. Fördelarna är så mycket större. IR-funktionen kan nå ut till fler potentiella och befintliga aktieägare, analytiker och ekonomijournalister – speciellt småspararna kan få en viktig kompletterande kanal för ökad transparens. IR kan också ge en mer komplett bild av verksamhetens utveckling och kan snabbt svara på åtminstone enklare frågor som inte kräver långa svar. Och det ger börsföretagen, inte minst de mindre och medelstora, möjlighet att få ökad uppmärksamhet i bruset – konkurrensen är stor med de många hundratals börsnoterade bolagen som finns på de olika marknadsplatserna i Sverige.

Men, det kanske viktigaste skälet av alla är att den yngre aktieintresserade allmänheten lever på nätet och de kommer med tiden att bli allt viktigare för börsföretagen. De är morgondagens beslutsfattare och får ett allt större inflytande över såväl privata som institutionella investeringar i svenska börsföretag. Inte vill börsföretagen att man ska bli bortvald eller inte ens komma ifråga för aktieinvesteringar för att man är hopplöst gammalmodig i sin kommunikation? Så dags att tänka om svenska börsföretag och bli aktiva i relevanta kanaler som Linkedin och Twitter.

Var igår på ett intressant IR-seminarium hos kommunikationsbyrån Aspekta med rubriken: Hur trovärdig är den köpta bolagsanalysen? Panelen bestod av Anders Elgemyr från Jarl Securities, Agneta Jönsson från Aktiespararna samt krönikören och börsanalytikern Anders Haskel. Debatten leddes av Mikael Sjöblom, ansvarig för Aspektas finansiella kommunikation.

Den köpta bolagsanalysen eller uppdragsanalysen blir allt vanligare på aktiemarknaden. Den courtagestyrda analysen gör investment bankerna främst på de större noterade bolagen. Det hänger ihop med att courtaget har minskat så att det inte lönar sig för bankerna att även täcka in framför allt de mindre bolagen. En tredje typ av analys är mediernas analys – den är mer av engångskaraktär och gäller också ofta större och möjligtvis medelstora bolag. Men som sagt ingen direkt kontinuitet där, även om tidningar som Dagens Industri och Aktiespararen följer upp sina placeringsråd i analysen. Den fjärde typen är användargenererad analys. Då är det privatpersoner, ofta mindre aktieägare, daytraders och andra som delar med sig av sina tankar, mer eller mindre professionellt på nätet, exempelvis via aktiechattar.

För många bolag blir det naturligt att inrikta sig på den köpta analysen. Som Anders Haskel framhöll så är det svårt för 90 procent av de börsnoterade bolagen att få en analys av någon investment bank – dvs den courtagestyrda analysen. Mediernas analys är relativt få börsbolag förunnat – de flesta ekonomitidningar skriver inte analyser på företag som har mindre än en miljard kronor i omsättning. Och den användargenererade analysen kan börsbolagen inte förlita sig på – här är risken för stor för både felaktig information och rena spekulationer. Alltså drivs många mindre börsbolag mot att köpa analys från några få utvalda aktörer. Och den utgör ett viktigt underlag vid investeringsbeslut för de många mindre aktieägarna. Men den har också en viss betydelse för institutionella placerare – buyside analytikerna går gärna igenom denna typ av analyser när man screenar bolag för sina investeringar.

Några av de aktörer som är mest kända inom köpt analys är Redeye, Remium, Penser och Analysguiden – den sistnämnda drivs av Jarl Securites och publiceras också i Aktiespararen.

Som ett mindre börsbolag – hur ska jag välja rätt aktör? Några kriterier som man bör titta på är:
– Kvaliteten på analysen – dvs kompetens och erfarenhet hos analytikerna, hur pass grundlig researchen är m m.
– Genomslag – hur pass brett och till vilka når analysen ut inklusive publicering i medierna
– Pris
– Tilläggstjänster som video (ofta intervju med VD), seminarier, aktiedagar etc.

Gissningsvis kommer den köpta analysen att fortsätta öka i betydelse. Genom courtagets minskade betydelse kommer bankerna säkert fortsätta med att bara täcka in de större bolagen. För övriga noterade bolag är uppdragsanalysen ofta ett bra marknadsföringsverktyg av den egna aktien. Men visst finns det kritiska röster också: Hur pass oberoende är de som producerar dessa analyser? Det händer att analytikern som står bakom analysen också äger aktier i det aktuella bolaget. Hur trovärdigt är det att många köpta analyser mynnar ut i en köprekommendation?
Vissa, exempelvis Analysguiden, ger dock inte bara köprekommendation. Men som Anders Elgemyr framhöll, det krävs mycket och en väldigt väl underbyggd analys för att man ska ge säljrekommendation.