Affärerna duggar nu tätt i PR-branschen. Halvarsson & Halvarssons köp av Springtime och förra veckans storaffär när Weber Shandwick övertar Prime. Konsolideringen är naturlig i en bransch med många och internationellt sett små aktörer. Framgång heter antingen storlek eller specialisering. Med tillräckligt stor kritisk massa kan PR-företagen få en ökad internationell närvaro, komma ifråga i samband med större upphandlingar etc. Det är en drivkraft i sig – att som konsult få möjlighet att utvecklas i mer krävande, utmanade och komplexa uppdrag – gärna med en internationell kryddning. Eller så ska man vara specialiserad och attrahera förmågor med en specialistkompetens och kunna erbjuda kunderna något som är mer speciellt och unikt. Det kan vara exempelvis som Public Affairs-byrå med de främsta politiska hjärnorna, som digital kommunikationsbyrå med spetskompetens inom exempelvis webb och sociala medier, eller som IR-byrå med fokus på transaktioner. Det område man inte vill vara är ”me-too” – dvs en medelstor byrå utan tydlig profil. Dessa byråer, och det finns en hel del sådana, får allt svårare att attrahera både kunder och medarbetare, och lönsamheten är normalt sett sämre för denna kategori.

Men tillbaka till förvärvsspåret – hittar man rätt förvärvsobjekt är det väl bara att slå till om priset är det rätta? Nja, så enkelt är det inte. Det finns stora risker med förvärv och sammanslagningar. Tidigare forskning från Harvard Business School men även andra forskare pekar på de stora riskerna med fusioner, och det faktum att många affärer helt enkelt misslyckas – främst på grund av de mjuka faktorerna. Dvs att kulturella faktorer inte ges tillräcklig uppmärksamhet i en sammanslagning. Det är frågor som att lyssna på medarbetarna och tillvarata deras erfarenheter (speciellt i det förvärvade bolaget), svagt och otydligt ledarskap där man inte tydligt anger riktningen för det sammanslagna bolaget och förankringen av denna, brist på ersättningssystem – speciellt för nyckelpersoner m m.

Utan att ha någon större insyn i de senaste affärerna misstänker jag att samgåendet mellan Springtime och H&H blir mer besvärligt – bl a då flera av de tidigare seniora partnerna följde med Six Year Plan. Samgåendet kan ändå bli framgångsrikt under förutsättning att just ovanstående mjuka faktorer får tillräcklig uppmärksamhet av företagsledningen. I Primes fall är det annorlunda – byrån har byggt ett mycket starkt varumärke och verkar kunna få en framträdande roll inom Weber Shandwick som bl a förändringsagent. Men visst finns det risker här också – exempelvis för mycket admin som den kända anglosaxiska rapporteringsbördan.

Fortsättningar följer säkert – det ska bli spännande att se vilka kommande affärer som kommer upp på radarn.