Det var med stor förvåning jag nåddes av nyheten under helgen att Liberalerna har petat Cecilia Wikström som EU-parlamentariker. Anledningen sägs vara hennes välbetalda styrelseuppdrag i två börsnoterade bolag. Och detta cirka en månad sedan hon utsågs som Liberalernas toppnamn inför det stundande EU-valet. Jan Björklund säger i en TT-intervju: ”Vi har gjort ett misstag, nu rättar vi till det. Det borde ha gjorts en etikprövning redan förra året.”

Vad är detta för dravel? Liberala partiledningen visar upp ett sällsynt dåligt ledarskap. Man ger vika för den mediala opinionen och ”ska rätta till sitt misstag” istället för att stå upp för sin utnämning och kandidat. Det här är väldigt mycket ”Landet Mellanmjölk” och visar på den stora svenska avundsjukan. Det är väl alldeles utmärkt att vi har en framgångsrik kvinna, både som välrenommerad politiker och näringslivsrepresentant med tunga styrelseuppdrag i industrin. Att hon sedan är välavlönad visar bara på hennes kompetens och attraktivitet i näringslivet. Cecilia Wikström följer dessutom gängse regler och hon lär vara tillräckligt erfaren för att själv kunna bedöma att hon har tid att både vara EU-parlamentariker och styrelseledamot. I andra länder hade hon säkert hyllats! Vi borde i Sverige istället uppmuntra framgång och låta personer växa i sin yrkesroll.

Det är inte att undra på Liberalerna tappar i opinionen med ett sådant ryggradslöst agerande. Det är inte en minut för tidigt att den populistiske Björklund avgår. Man får hoppas för partiets skull att de får en stark ledare som står pall när det blåser och har stor integritet. Det blir spännande att följa fortsättningen och se om partiet kan stoppa blodflödet och på sikt vända opinionen till sin fördel.