Ett större svek får man leta efter. De senaste dagarnas uppgörelse mellan Centern/Liberalerna å ena sidan, och Socialdemokraterna å den andra, är häpnadsväckande och ett stort svek mot de borgerliga väljarna. Annie Lööf och Jan Björklund gick till val på att få bort Stefan Löfven från makten och få möjlighet att genomföra en borgerlig reformpolitik.

Efter valet i september röstade allianspartierna tillsammans med Sverige-demokraterna för att fälla statsminister Löfven och dessutom röstade de för den moderate talmannen Andreas Norlén. Vid det tillfället passade det för C och L att rösta tillsammans med SD, medan när Kristersson föreslogs som statsminister senare under hösten röstade de emot för att inte ge SD inflytande – trots att M och KD deklarerade att de skulle föra en allianspolitik.

Nu verkar det som vi har nått vägs ände i regeringsfrågan även om frågan inte avgörs av Riksdagen förrän på onsdag den 16 januari, där V skulle kunna stoppa den föreslagna regeringen. Annie Lööf hävdar att hon nått stora framgångar i förhandlingarna med Socialdemokraterna. Viss framgång har hon uppnått men väldigt många frågor är till intet förpliktande genom att de är hänvisade till utredningar med oklar utgång. Dessutom är priset oerhört högt. Genom C och L uppgörelser med Löfven är alliansen död, åtminstone på riksplanet. Och vad ska Lööf och Björklund säga till de egna väljarna som röstade för dem i tron att de skulle verka för en alliansregering med borgerlig politik. Den person som de röstade bort efter valet har de nu valt att släppa fram. Den uppgörelse som de har fått med socialdemokraterna kunde de ha uppnått på ett mycket bättre sätt och mer långtgående genom att stödja en M+KD-regering som hade kunnat föra en tydlig allianspolitik.

Att hänvisa till att man inte vill ge SD något inflytande duger inte. Jag lyssnade på Annie Lööf och Jan Björklund i Almedalen sommaren 2017. Redan då, över ett år före valet, ägnade de en stor del av sina tal till att ta avstånd från SD – ett parti som man inte ens ville ta i tång med. Jag tror att denna exkludering av ett parti, som ca en miljon svenskar röstar på, får helt motsatt effekt. Med SD i opposition kommer deras popularitet att öka ytterligare. Att släppa fram en M-KD-regering behöver inte innebära att man ska förhandla med SD – regeringen lägger fram sin politik och sedan får de partier som vill rösta på den. Det hade kunnat fungera bra och speciellt då SD i många fall inte skulle rösta för de politiska förslag som S och MP representerar utan istället har en liknande syn som de borgerliga i ett flertal frågor som den ekonomiska politiken, skolpolitik, synen på välfärdsföretag och hur kriminaliteten ska bekämpas.

Om det S och MP-ledda regeringsförslaget med stöd av L, C och V, blir verklighet på onsdag finns det en stor risk att L och C:s opinionssiffror på sikt kommer att dala – vi har redan sett det under den senaste veckans opinionsmätningar. MP:s resa och låga opinionssiffror under den förra socialdemokratiska regeringen borde avskräcka.